In the end.

I tried so hard and got so far but it the end it doesn't even matter.
I had to fall to lose it all. But it the end I doesn't ever matter.
I put my trust in you.

You hold all the cards.
And where do I go from here.. Baby steps.

Oj.. Wow..

Det var länge sedan jag såg en film som fick mig att tänka efter.
Kanske inte så mycket gällande det sexuella som relationerna. Det finns så mycket att ta för givet och så mycket man gör undermedetet. Det finns så mycket som händer som ingen annan ser.
Det måste ligga något i det att förhållanden är vackrare på utsidan.

Jag har aldrig haft så mycket ånget inför en julafton och ett nytt år som jag har i år. Allt känns så krystat och värdelöst. Hela staden löper amok i ett försök att uppnå något perfekt. Vad det är de försöker nå, det vet ingen. Men alla vet att det är så det ska vara.

Jag har uttalat en tydlig och klar önskar i år. Inga julklappar. Jag ska själv inte köpa en enda. Tror du en jävel lyssnar?
Inte då. Så kan du inte göra. Jaha, jaså. Vad ska farmor/mormor säga? Sluta larva dig nu!

Mamma har åkt iväg med en masa "ärenden". Jag tackade Gud, plockade ut de hysteriska julskivorna och satte på Ebba Grön i stället.
En mindre räddning i en hop av ångest.

Nåväl, snart är det över. Onsdag 27/12 kunde inte vara mer välkommen i detta ögonblick.

I'm so over-dosed on apathy and burnt out on sympathy.

Jag skrev ett jättelångt och fint blogginlägg. Mamma kom in och bad mig sätta i kontakten till adventsstjärnan. Jag gjorde det och då gick en propp och allting i mitt rum bara dog.
Fan.
Det spelar ingen roll längre. Allt jag rör vid går sönder.

Less than Jake - The sciense och selling yourself short.

Losing.

Total jävla maktlöshet. Vad ska jag göra nu?
Jag gav dem mitt blod, mitt svett och nu mina tårar, men det räcker inte till.
Då vet jag inte vad ni vill ha längre. Jag har väl inte det som krävs helt enkelt.


Så nära och ändå så långt borta.
Misslyckande.

There's only so much I can do.

Men bli sur då, bli det.
Jag visste att din vänlighet bara var falsk.

Bara så ni vet... Det där me Karma kanske inte är så fel i alla fall? What goes around comes around.. Right?


NT-fest. Jag har ont i huvudet. Jag tänker gå i alla fall. Ni kan inte trycka ner mig.

Everyone is coming.

Han är här igen. Äntligen!
Det är ni som gör mig till den jag är. Utan er faller allt. Nu är han här igen, och den lilla biten i mitt hjärta som saknades kom tillbaka.

Siam. Världens bästa ställe. ever!


Jag känner mig så, använd, liksom. Smutsig, förnedrad, äcklad. Varför vill du alltid stå över mig?
Vi har väl inga hemligheter för varandra? Nej det är klart, så varför måste du spionera på mig..? I flera månader dessutom, och du sa aldrig ett ord. Litar du inte på mig? Jo, det vet jag att du gör.
Det är något annat sjukt behov av att ha kontroll... och jag kan bara hoppas att det inte är något medvetet.


.. och du din *blank*. Vem ger dig rätt att döma mig?

HighSchool drop-out.

Yeah I wish.

Mitä huvä.
Mitä orka.
Mitä mitä.

Inget viper, ingen bio. Alla är så gay.
Smash nästa helg. Axel på måndag.
Resten får helt enkelt bara hända, jag tänker inte bry mig.

Konstig...

Det var så lustigt, jag satt och tittade på tv och så helt plötsligt kändejag mig illamående.
Jag gick ut i badrummet, kräktes hur mycket kaffe som helst.

Sen kändes det bra igen. Vad är det för fel på mig?

Ont i magen.

Konstant träningsvärk i magen. Det är fan helt sjukt.
And the only reason I'm doing it is to prove something to the world. It's not for me cuz I don't care that much anyways.

Miler säger:
Killar letar efter tjejer som om det vore ute och handlade: "Wow, hon är snygg, hon kan laga god mat, henne ska jag ha!" och sen är det bra med det.
Tjejer letar efter killar som om de drejade. De formar och formar om och om de någonsin blir nöjda ställer de resultatet på en hylla och låter det samla damm.

I think my situation is the direct opposite. Or is it? I'm not really sure...

Hur som helst är den jävla träningsvärken i magen ett rent helvete.
Det enda friskis gör för mig är att sopa bort alla mina tankar för en timme. Det är rätt skönt att inte tänka på någonting och bara koncentrera sig på rörelse. Dock är det nog det enda jag kan komma på som är bra.

Do I have an attitude problem?
Or does everyone alse?


And where the fuck are you?

Why do presidents fight the war, why do the always send the poor?
AND WHERE THE FUCK ARE YOU?

Totally unacceptable.
Jag vet inte vad jag ska skriva, allt känns bara skit just nu.
Bara för att man låtsas att saker inte finns betyder inte det att de inte existerar.

Sen kan de komma och Yuna sig hur mycket de vill. Jag vet i alla fall vad som är rätt och inte.
So much for självkänsla.
Jag kan inte lyckas om jag inte kan lita på dig.

RSS 2.0