It's a beautiful day!

Nu kan banne mig inte sänka mitt strålande humör!
Gnarls Barkley på stereon, leverpastejmackor och cola! Pia ler.
Jag fick tag på en tågbiljett för 213 kr. Fan-fucking-tasic. Fest hos Matte ikväll. Lovely, istället för att sitta hemma och oroa mig. Alla som räknas kommer. Millis kommer inte, men även det känns okej. ^^

Har inhandlat 2 l Jokk, 6 Lime och två flaskor Citronsaft... Det får räcka. Jag har vart i Staden och dräggat runt och vart allmänt glad.
Kom precis hem och insåg att mitt humör hindrade mig från att känna efter hur hungrig jag var, vispade ihop lite mackor och cola och här är jag nu.

So.. freaking.. LOVELY!

Nu kan ingen förstöra det här... So long, suckers!

Traditioner är bra!

Själv hade jag glömt bort, men mamma kom ihåg!
Jag fyller 18 och ett halvt idag! Det är skillZ.
Jag fick Peter Jöbacks skiva av henne. Fett snelt. Jag sitter och lyssnar på den i skrivande stund.

Fan vad underbart det är att ha en dator igen!

Hanna var här och var rar en stund, men bara en stund. Sen flippade mamma. "Du är ju sjuk!!"

Bönder...

Skola imorgon...

50.2%

Helvete berit.
Lovade jag inte mig själv att det inte skulle bli såhär?

Nåväl, vad ska en stackars fattig flicka göra?

Snart har jag inget val längre....

Tel'aran'rhiod.

En gång till, kanske lite värre än förra gången.
Den här gången var det du, och han. Hon var också med, men försvann lika snabbt som hon kom in.
Ni skulle döda mig. Hade jag inte vaknat hade ni slagit ihjäl mig.
Det hela utspelade sig i edsbergs centrum, innan ombyggnaden hade startat, fast i ett edsbergs centrum långt hemifrån. Det är svårt att förklara, men i den här drömmen låg inte edbergs centrum där det brukar ligga.

Du, och han, hade något som hon och jag behövde för att ta oss hem.
Jag mötte henne bakom fontänen, hon hade fått tag på det du och han inte ville lämna ifrån er. Hon hade ett knappt försprång. Jag tog över och sprang för mitt liv. Jag kom så långt som till tandläkaren. Där det fanns en trappa innan ombyggnaden. Vid toppen av trappan kom du och han ikapp mig.
Det var då det började. Revbenen, magen, ansiktet, huvudet. Du bara såg på. Det var han som fick ta på sig huvuduppgiften.
Jag minns att jag aldrig förut varit så rädd, trots att jag inte kände någon smärta.
Sedan blev det svart, och jag vaknade...


Kanske har jag bara läst för mycket Wheel of Time, kanske har mitt osäkra psyke kommit ikapp mig, eller också finns det ett Tel'aran'rhiod på riktigt.
Jag vaknade i morse med en otäck huvudvärk, nedgråtna kinder och bara skakade.
Tillfällighet, kanske, men hur ska jag förklara värken i revbenen?

What the fuck is wrong with me?

You hold all the cards.

Can you feel the raindrops in the desert?
Have you seen the sunraise in the dark?
Do you feel my love when I'm not present?
Standing by your side while miles apart...



Well if you wanted honesty, that's all you had to say...
Så, sagt och gjort. Nu är det upp till dig. Jag kan inte mer än aäga vad jag tycker och hoppas att du någon stans håller med. Resten är upp till dig.
We can only do one town at once...
Ja, jag vet, men hur mycket ska jag behöva anpassa mig? Det räcker med allt annat som pågår i mitt huvud. Det räcker med allt annat jag måste fixa, dona, göra, tänka på, bry mig om, ta hänsyn till, oroa mig för... Listan växer sig lång.



But you really need to listen to me because I'm telling you the truth.
I mean this, I'm okay, trust me.


I'm not okay
Well, I'm not okay
I'm not o-fucking-kay


Warfere tacticts.

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du
För mig finns bara du, jag behöver dig just nu.

Tusen år och tusen mil, vi sitter i samma bil.
Om det här är vad du vill, kan jag åka tusen till
.



Som jag alltid har sagt. Man får välja sina strider.
Ibland är det bättre att backa, för helhetens skull, än att gå efter principen att anfall är bästa försvar.
And as I a woman(?) I've been blessed with a cunning mind.
Ibland kommer man ingenstans med en öppen strid. Då går det bättre att nästla sig in och påverka från insidan.

Så, underskatta mig inte innan du sett vad jag är kapabel till.



My Chemical Romane 8/11. Charlotte har gjort det igen. Det kommer bli så jävla kul.

I helgen ska jag supa ner mig riktigt ordentligt, och skita fullständigt i följderna. Det var så länge sedan nu. Anna K och Camilla är spikade. Anna W och Stoffe är eventuella.
Sen får vi se om det blir några fler.



Kärleken är blind, men jag vill gärna se någonting.
(Ett uselt rim. Men vem bryr sig, egentligen?)

In my head.

It's all I've got when you're in my head, and you're in my head so I need it.

And where does that leave me now?
Alone under the nightsky whitout really knowing what I feel?

Kärleken har alltid vilkor... och det har jag fått lära mig den hårda vägen.
Det kanske har att göra med det där att  "tänka förnuftigt" som jag aldrig riktigt lärt mig behärska?
Jag tror att det är kopplat till självförtroende.
Med tillräckligt självförtroende vet man var man har varandra. Tror jag i alla fall, jag är inte riktigt insatt i frågan.
Men om det bara kommer från ett håll? Om det ens gör det?

Vem vet, jag kanske vänder ut och in på mig själv för ingenting. Å andra sidan kan man aldrig veta så noga. Jag är ju den som verkar bry mig, trots mina desperata försök att låta bli, så jag får ju oroa mig dubbelt upp när du visar dig vara likgiltig.
Såvida det inte handlar om yta förstås, då är du den enda som bryr dig.


Antiklimax.

Mamma åt lunch, jag vaknade, Alex jobbar inte. Så jag ringde..
Vi pratade i kanske en tio minuter, eller kvart, sen somnade han.

Det är nåstan så att det inte är värt att bli besviken längre.
För även om jag visar att jag blir ledsen så får jag ändå bara halvhjärtade ursäkter och bortförklaringar utan någon särskilt ånger inlagd.
Som om en inprogrammerad ramsa som plockas fram vid behov utan någon vidare eftertanke på innebörden.


Men jag har ju slutat bry mig? Eller hur?


Frågan är om det inte är bättre att vara bitter än att vara likgiltig?
Är bitterdom bara en högre form av kärlek i samma aspekt som att smärta är en högre form av njutning?


Heartbeats

Rand och Elayne

One night to be confused.
One night to speed up truth.
We had a promise made.
Four hands and then away.

Both under influense.
We had devine scent
to know what to say.
Mind is a razorblade.

To call for hands of above to lean on.
Wouldn't be good enough for me, no.


One night of magic rush.
The start a simple touch.
One night to push and scream
and then releaf.

Ten days of perfect tunes.
The colors red and blue.
We had a promise made
we were in love.


To call for hands of above to lean on.
Wouldn't be good enough for me, no.


To call for hands of above to lean on.
Wouldn't be good enough...


And you, you knew the hands of the devil.
And you, kept us awake with wolf teeths
sharing different heartbeats in one night.

To call for hands of above to lean on.
Wouldn't be good enough for me, no.


Tel'aran'rhiod

Jag vaknade med ett ryck, prick kl. 9, och mindes allt som hänt så tydligt att det kunde ha hänt på riktigt.
I en annan tid, på en annan plats, kanske till och med i ett annat liv, men det har hänt, eller så ska det hända.
Innerst inne hoppas jag att det bara var någon som jävlades med mig... även fast det kan verka som än konstig önskan så är det mycket bättre än alternativet.

Det var så verkligt, och det tog lång tid innan jag lyckades övertyga mig själv att det bara vart en dröm.

Först var allt bra, och jag var lyckligare än någonsin, men bara för ett ögonblick.
Han föll ljudlöst ner i mörkret i en halv evighet och sen var det bara svart och tyst, och jag skrek.
Jag skrek så högt jag förmådde och visste inte vad jag skulle ta mig till... Sedan blev allt bara svart.


If you are not mine, then you are dead.
Det kanske ligger något i det?

Hjärnspöken är läskiga ibland. Kanske har jag bara läst för mycket Robert Jordan på sista tiden.
Det blir svårt att somna ikväll.

Underminering.

Fan...

"Gumman, lyssna på mig nu..."

Han kallar mig för gumman. Vem fan tror han att han är?
Jag ska allt visa dem, allihop.


Då var det dags igen.

Been there, done that. and here it comes all over again.

Förra gången gick det tidigt upp tydligt för mig var prioriteringarna låg.
Den här gången var det inte lika självklart, men nu tror jag mig veta hur det ligger till.
Däremot blir det för odiskret att ta upp det här. Kanske någon annan gång, på en annan site, men inte här.



MUF trodde att vi var vänsterextreminister från Redlaim the City. Lol.
Mariella tog det bra. ^^,


... och för övrigt anser jag att de flesta ting jag sätter värde på är överskattade. De flesta, inte alla.
Men jag är inte bitter...

Just.. Fuck it.

Kanske sa den: Du är fri, och så lycklig man kan bli.
Kanske allt är som det ska, och att du aldrig mått så bra.

Varför känner jag mig då så överkörd?

Det regnar. Thord och jag delade papaply från busshållplatsen och hit. Han är snäll i bland, fast han är borgare.

Miles var här nyss och försökte propagera för wow. Han talar för döva öron.

För övrigt är jag sjukt trött.
Jag kom hit i morse, gick till rutek , ingen där.. WTF!?
Maja har tagit tillbaka nyckeln. Så nu sitter jag här utan lektioner ända till kl 12.40.
När jag kunde vart hemma och sova!
CPCP.

The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men.
Blessed is he, who in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of darkness, for he is truly his brother's keeper and the finder of lost children.
And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger those who would attempt to poison and destroy my brothers.
And you will know  that I am the Lord when I lay my vengeance upon thee.

O' brother, where art thou?
Var du tvungen att åka? Vi saknar dig...
Ingenting är sig likt längre.

I don't like mondays.

The silicon chip inside her head gets switched to overload.

Jävla måndag! Jävla mamma! Jävla nyckel! Jävla katter! Jävla allting!
Fast mest jävla måndag...

Nåväl, nu är jag äntligen i skolan. I receptionens datasal.
Anna har ringt typ tre gånger. Jag orkade inte svara.
Köpte en Loka på väg till skolan.

Ska snart ha DaKom.  Jag orkar egentligen inte.


Varför är allting så meningslöst?

Self deprecation seems okay.

I never thought I'd make it anyway.

I dont like mondays, I wanna shoot the whole day down.
Men... Det är ju fredag idag. Du gillar ju fredagar!
Visst, men den här fredagen känns som en måndag.

Om måndag var en människa skulle jag kunna tänka mig att revidera min syn på dödsstraff.

Så jag somnade till slut. Ungefär samtidigt som mammas klocka började ringa. Maja väckte mig tio i nio. Anna ringde halv tio. Jag drack en jolt. Det var inte så gott som det brukade. Mest sliskigt. Å andra sidan är det en si så där två veckor sedan jag drack sockerläsk sist.
Tittade på Moulin Rouge.
Alex sov. Han lär sova fortfarande är jag rädd.
Fan vad bra att man sover  långt in på eftermiddagen när man ska upp fem varje dag de närmaste veckorna.
Nästa gång han ska upp tidigt för någonting över huvud taget så ska jag påminna honom om det här.

Den första gången kan man ha överseende med. Andra gången börjar man tröttna. Blir det en tredje gång vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det gör ont, det går inte att komma i från.
Jag lovar att han flyger ur sängen på tre sekunder när han ska hem i morgon, men det är ju fullt förståeligt.
Efter tre dagar med mig är det inte så konstigt att man längtar hem.

Fast jag har ju slutat bry mig, eller hur?
Jag är bara tvungen att skriva av det, annars äter det upp mig från insidan.

RSS 2.0