Tin.

Körde familjen Jonsson till flygplatsen, kl 4 i morse. Hade inte sovit på natten. Jag tänkte att jag har inte har några problem med att hålla mig vaken till klockan 4. Däremot har jag problem med att gå upp så tidigt.

Så nu är vi sjävla, jag och knubbsälshunden med meterologtermsnamnet. (Storm)
När jag kom hem satte ett åskväder igång. Typiskt. känns lite tråkigt att de har åkt, och att den här eran av mitt liv i princip är över. Bara efterfesten kvar, partyhuset för mig sjävl och Kanada.

Jag somnade strax innan nio, efter att ha pratat i telefon med min mamma och min syster och sov fram tills halv sex. Bara att kunna göra det känns som en frihet.
Dock är det nog lite för tyst i det här jättestora huset...

Efter en lång tids tystnad i tron om att jag inte hade något intressand att berätta har jag efter att ha läst Toves blogg blivit inspirerad att skriva ändå.
Det var roligt att höra om vad som händer i hennes vardagsliv, så jag får väl försöka jag med.

Här påandra sidan dammen packas det och fixas oxh donas. Idag har jag målat brädor till en hylla, satt ihop hyllan, städat Samuels rum, städat Gabriels garderob, samlat ihop skräp som ska slängas samt spelat en massa Super Mario World. Jonssons åker till Sverige på fredag morgon sedan är jag själv med knubbsälshunden i elva dagar.

Det ska bli rätt skönt att vila upp sig lite och göra som man vill men det kommer ändå kännas ensamt men ett tyst tomt hus.
Kanske bärjar spela wow jag med, så blir Frida glad. Vem vet..?