Tin.

Nu ger jag mig. Det var aldrig meningen att dra ner dig i det här.

Nu är det för sent och du är fast.

Jag råkar faktiskt veta exakt vad ditt problem är.

Du vågar inte lita på folk, och avbryt mig inte nu låt mig skriva klart.

Du är inget mer än ett enda stort rop på hjälp och när du får det så är det enda som händer att du skriver hur jobbigt du har det och så ändrar du dig hela tiden för att du inte kan lita på folk.

Om jag var psykolog kunde jag skriva det rätt men det är jag inte.

Du ändrar dig så fort du får hjälp och känner att du borde göra nåt åt det själv istället men då blir det bara värre.

Alltså det är nog inget du tänker på själv. Och du fattar inte vad jag menar men läs vad jag har skrivit det är det enda jag kan göra åt saken.

Du ber om hjälp även om du inte känner det så själv och sen när du får det skiter du i det och tror att det blir bättre om du tar hand om det själv. Men titta hur du mår nu, inte särskilt bra och det är för att du "tar hand" om dig själv.

Det finns många personer som vill hjälpa dig men du skiter i det och intalar dig själv att vi bara är idioter som inte vet hur det känns.

Du har tid att oroa dig över oss varför skulle vi inte kunna göra det samma för dig? Vi uppskattar och andvänder din hjälp men när vi försöker ge det tillbaka bryr du dig inte och jag tänker inte lyssna på dina löjliga motargument för nu vet jag precis hur det står till.

Det handlar inte om att jag inte tycker att jag behöver er hjälp. Det är bara det att min självkänsla har slagit i botten och att jag omöjligt kan vara värd någonting över hurvud taget.

Jag vill inte belasta er med mina löjliga problem.

Då är det bättre att tiga ihjäl dem och låtsas som ingenting.

Du vet inte ens hälften av vad som hänt mig så jag vet EXAKT hur du mår nu så tro inget annat.

Jag tycker du åtminstone ska försöka tänka på allt jag sagt även om du tycker att det bara är konstigt skit som inte rör dig.

Nej, du har rätt. Jag vet ingenting om dig.

.. och jag lyssnar. Jag lyssnar mer intensivt än du kan föreställa dig och suger upp varje milimeter av stöd och hjälp som du har att erbjuda.

För sådan är jag.

Jag drenerar folk på allt de har tills de inte orkar längre.

Det är allt jag har och allt jag kan.

Jag vet vad du tror. Du har svårt att lita på folk pga Aniolas.

Lyssna nu för det här kan vara sant så avbryt inte nu.

Du trodde du kände honom, ni älskade varann gränslöst och sånt där. Sen såg du hur han ändrades, bara så där. För nåt så obetydligt som att bryta benet eller vad fan det var. Så då har du det i skallen att folk kan ändras utan vidare så du har svårt och lita på dem. Jag tror att det kan ha nåt med dina problem att göra eller iallafall anledningen till att du har så svårt att ta emot hjälp.

Jag tror inte att det har något med honom att göra.

Jag mådde såhär redan innan han kom in i mitt liv och han ändrade inte det faktum att jag inte ser någon mening med livet.

Men du verkar så säker på din sak att jag inte vill ta den ifrån dig.

Då är det bättre såhär. Jag vill inte göra dig mer illa än jag redan har gjort.

Glöm det då, bara skit i allt jag säger och försök lösa det själv.

Det är när du märker själv att du inte kan det som du kommer må som sämst och det kommer sakta men säkert ta knäcken på dig. Tyvärr är det kanske det som krävs för att du ska märka att du behöver nån som stöttar dig.

Kanske har du rätt. Kanske har du inte det.

Vi får väl se.