Tin.

Fan!

Samma fråga som alltid. Vad ska jag göra nu?
Jag låg vaken i timmar igår. Jag funderade på novellen och mitt liv. Ju mer jag tänkte på det, desto mer rädd blev jag. Det håller inte.

Som Jajja sa idag. Faller en faller alla.
Det känns så. Så därför kan jag inte. Jag känner mig bara så dum. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte om jag vill någonting alls.

Borta bra men hemma bäst heter det ju... men jag vet inte var jag hör hemma så jag är alltid borta.
Borta är ju bra, men det kan aldrig bli ett hem.

Almost. Nästan. Där har du mig. Jag är allting som går att sätta nästan framför.
Nästan hemma. Nästan glad. Nästan rolig. Nästan duktig. Nästan snygg. Nästan värt det..