Det börjar lägga sig nu.

Helgen är slut, men jag är ledig i morgon. It's a good thing.



Jag skrev så i ett mail till Isabel;
Jag vet inte var det kommer ifrån, men någon sa att :
Även om livet känns svårt ibland finns det stunder då man vill leva för evigt.

Jag känner att jag klarar mig. Min situation är antagligen inte värre än någon annans, bara annorlunda. Det är så mycket med Anna-Robbin-Tove triangeln just nu. Det tar så hårt på mig att se mina två bästa vänner försvinna ner i skiten utan att jag kan göra något för att hjälpa dem.

Alex-Skolan-Vänner-Familj. Det är små droppar av allting, men efter tillräckligt många droppar rinner bägaren över. Jag tror att jag är inne i det skedet nu.
Det går i vågor, jag tar en dag i taget och försöker att inte ha några förväntningar. Så smånginom faller bitarna på plats igen och cirkeln sluts.

The more I see the less I know,
the more I like to let it go...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0