Confusion.
You lose your grip, and then you slip, into the masterpiece...
Så vad gör jag nu? Preskriberar? Är det vad de vill? Det var ju lättast så. To never mention it again.
Men är det vad jag vill? Det vet jag inte. Jag vet ingenting alls just nu.
Första timmen i Religion A idag. Innan vi gick fick vi i uppgift att skriva och svara på några enkla frågor om vår livsåskådning. Vilken annan dag som helst hade jag vetat precis vad jag skulle svara, damn it, jag hade med största säkerhet skrivit en hel uppsats i ämnet. Men inte idag.
Jag försökte hitta något som kändes bra att skriva, det gick inte.
Jag fick svårt att andas och kände hjärnan domna bort.
Panikångest.
Så jag lämnade klassrummet utan att ha skrivit en rad. Sorgligt.
Jag vet ingenting alls just nu. Allting är så förvirrande.
If you go there you're gone forever, if I go there I'll lose my way.
If we stay here we're not together...
Jag måste ta mig ur en soppa innan jag kan blanda mig i en annan. Lite så känns det. Det är jag skyldig er. Lik förbannat kan jag inte finna den styrkan någonstans. Så jag tiger.
Jag tiger och väntar i mitt inre på att någon annan ska göra det åt mig.
Patetiskt.
Det har aldrig vart så här nära förut.
Så vad gör jag nu? Preskriberar? Är det vad de vill? Det var ju lättast så. To never mention it again.
Men är det vad jag vill? Det vet jag inte. Jag vet ingenting alls just nu.
Första timmen i Religion A idag. Innan vi gick fick vi i uppgift att skriva och svara på några enkla frågor om vår livsåskådning. Vilken annan dag som helst hade jag vetat precis vad jag skulle svara, damn it, jag hade med största säkerhet skrivit en hel uppsats i ämnet. Men inte idag.
Jag försökte hitta något som kändes bra att skriva, det gick inte.
Jag fick svårt att andas och kände hjärnan domna bort.
Panikångest.
Så jag lämnade klassrummet utan att ha skrivit en rad. Sorgligt.
Jag vet ingenting alls just nu. Allting är så förvirrande.
If you go there you're gone forever, if I go there I'll lose my way.
If we stay here we're not together...
Jag måste ta mig ur en soppa innan jag kan blanda mig i en annan. Lite så känns det. Det är jag skyldig er. Lik förbannat kan jag inte finna den styrkan någonstans. Så jag tiger.
Jag tiger och väntar i mitt inre på att någon annan ska göra det åt mig.
Patetiskt.
Det har aldrig vart så här nära förut.
Kommentarer
Trackback
