Tin.

Vad har jag att säga som inte redan sagts?
Jag såg en film, Adaptation. Pappa tyckte att den var tråkig men jag fastnade.
Människor är bra jävla störda. Inte minst jag själv. Det var någonting med honom som tilltalade mig. Han visste ingenting utom att han var värdelös. Och han försökte, men slutsatsen blev alltid att han var värdelös.
Det bara känns.


And now, to something completly different... the indifference of mankind!
Jag försöker vekligen, men det ger mig ingenting.

You trade your passion for glory.
Lämna känslorna utanför och sträva efter äran.
Det var det som hände? Förstår du inte det?

And you! I'm losing my mind over you!
It's nothing really, nothing but a little fantastic and fleeting and out of reach...