Tin.

Två dagar senare och det enda jag har i mitt huvud är den där låten i IQ's reklamfilm.
Just den filmen är ett så fantastiskt exempel på vad så många i min omgivning, och däribland jag själv, missat. Tillsammans gör bilderna, musiken, texten och till och med sångerskans röst att jag, trots att den gör mig svagt  illamående, inte slutar fascineras över känslorna den plockar fram.
Jag får gåshud.

När vinet glöder i de fyllda glasen
och vi börjar bli i gasen
då lossnar tungans band.

Vi som gått omkring vart så blyga
vi slutar upp att smyga
modet kommer efter hand.

Hej, tjo och klackarna i taket
nu visar vi helt naket
hur modiga vi är.

Inga ord kan bli för stora,
vad har jag att förlora?
Så är det med det!

Senare när berusningen har lagt sig
och det som jag har sagt dig
verkar ganska meningslöst.

Då undrar jag över hur du ser mig
man får se upp hur man beter sig
och då skrattar jag nervöst.

Mitt hjärta har en frusen inneboende
med pajat självförtroende
som inte mår så bra.

Hon plockar fram allting jag gömmer
minns allting jag glömmer.
Hon säger att hon är jag

PineappleSue på stampen ikväll.

Hanna och Amanda blir med. Det ska bli intressant.

Holy-frickin'-smackaroonies.. !!

Jaha.. Okej.. Men det var allt? No dinner and a movie?

Ett missat samtal. Från henne. Känner paniken växa.
Tänker att nu måste jag ringa upp så att hon inte tror att jag struntar i det. Upptaget. Jaha. Jag väntar. Lyssnar på 3-svar. "Hej, du har inga nya meddelanden...". Jag ringer upp igen. Upptaget. Vem pratar hon med!!
Ångesten stiger. Jaha, vad gör jag nu. Då ringer det igen. Det är hon.
Svarar, väntar, lyssnar, avvaktar.
Lägger märke till hur jag liksom förställer rösten. Tar på mig mitt falska välvilliga jag.
Jodå, visst mår jag bättre nu.. och visst tänker jag komma i morgon.
Sen ber hon mig krya på mig och så ses vi i morgon.

Två minuter senare har jag författat ett blogginlägg om en av de mer skrämmande upplevelser jag erfarit den senaste tiden.

Är jag rädd för henne? Eller ligger det djupare än så? Så många frågor