Tin.

Ett missat samtal. Från henne. Känner paniken växa.
Tänker att nu måste jag ringa upp så att hon inte tror att jag struntar i det. Upptaget. Jaha. Jag väntar. Lyssnar på 3-svar. "Hej, du har inga nya meddelanden...". Jag ringer upp igen. Upptaget. Vem pratar hon med!!
Ångesten stiger. Jaha, vad gör jag nu. Då ringer det igen. Det är hon.
Svarar, väntar, lyssnar, avvaktar.
Lägger märke till hur jag liksom förställer rösten. Tar på mig mitt falska välvilliga jag.
Jodå, visst mår jag bättre nu.. och visst tänker jag komma i morgon.
Sen ber hon mig krya på mig och så ses vi i morgon.

Två minuter senare har jag författat ett blogginlägg om en av de mer skrämmande upplevelser jag erfarit den senaste tiden.

Är jag rädd för henne? Eller ligger det djupare än så? Så många frågor